På webben är läsarna mer flyktiga än de som läser en bok eller en tidning. Webbläsarna skummar normalt texterna istället för att lusläsa dem. Detta måste du ta hänsyn till när du skriver webbtexter. Webbläsaren har normalt en uppgift han eller hon vill lösa. Hon vill hitta information om en särskild produkt eller kanske ta reda på hur hon löser en särskild uppgift.

Att skriva för webben handlar om mer än rubrik, ingress och brödtext. Skribenten måste också skriva puffar, titlar, länktexter och flera andra texter.

När du skriver för webben:

• Skriv tydliga och lockande rubriker
• Skriv kort och enkelt
• Börja med det viktigaste
• Använd mellanrubriker
• Punkta upp det viktigaste i texten
• Feta viktiga ord
• Skriv långa förklarande länktexter.

Lägg lite extra energi på rubrikerna eftersom de ofta står för sig själv, antingen som länkar eller träfflistor i sökmotorerna. Glöm inte heller bort för vem du skriver. Gör alltid en stavningskontroll i ett ordbehandlings-program och låt någon annan läsa det du skrivit innan det publiceras på webben. Stavfel och dålig grammatik kommer att dra ner trovärdigheten hos din sajt.

Tänk också på sökmotorerna när du skriver, ta med ord som du vill att besökare ska kunna hitta sidan på när de söker i sökmotorerna. Korta texter som fokuserar på ett ämne fungerar bättre i sökmotorer än längre och ämnesmässigt spretiga texter.

Trots att tidningarna var tidigt ut på nätet har de inte velat släppa den ursprungliga papperstidningen som ram för sina webbupplagor. Visst kryddar de webbartiklarna med lite videos, ljudfiler, länkar och kommentar-funktioner, men webbtexterna är i princip identiska med sina pappersdito. Det är naturligtvis tryggt för läsarna och redaktionen, men efter 15 år med webbtidningar tycker man att webbtexterna borde vara mer interaktiva.

Här är länken, eller det mer högtidigt hyperlänken, vägen till mer levande webbtexter. Genom att länka mer får läsarna en sannare bild av hur en artikel faktiskt kommit till. Länkar ger möjlighet till fördjupning och berikar en artikel med gratis innehåll.

I nästa steg handlar det om att släppa in läsarna att bidra till en text med bilder, sms, pingar, kommentarer och fördjupningar. Här känns dagens kommentarfält som alltför sterila för att verkligen göra någon skillnad. Den klassiska tidningsartikeln fyller sin funktion att förmedla någorlunda säkerställd information, men vi skulle ändå vilja se experiment med mer kolloberativa artikelformer. Om Wikipedia klarar det med frivilligarbetare så borde tidningarna klara detta med sina anställda.

Läs mer om att skriva för webben:

Webbredaktören handbok av Fredrik Wackå

Comments Permalink